Insulin är ett hormon som normalt produceras i de så kallade betacellerna som finns utspridda i små öar i bukspottkörteln. Insulin har flera uppgifter – det man oftast tänker på är att det reglerar blodsockret men även fettnedbrytning styrs av insulin. En viktig mekanism för att styra glukosnivån är att insulin är en "nyckel" som öppnar cellerna för det glukos som tas upp efter en måltid (se bild ovan).

Glukos som inte omedelbart behöver användas för energi i cellerna kan omvandlas och lagras i lever och muskler som glykogen – ett ämne som lätt kan brytas ner till glukos igen. Energin i glukos kan också omvandlas till fett i fettvävnaden. Kroppen har alltid behov av glukos eftersom hjärnan nästan bara kan använda det som energi. Som en säkerhetsåtgärd kan levern nytillverka glukos genom att använda nedbrytningsprodukter av muskler om glykogenförrådet börjar ta slut. Om man svälter sjunker insulinhalten i blodet och låga insulinnivåer i kombination med högt glukagon (ett annat hormon från bukspottkörteln) är den signal som får levern att tillverka glukos samtidigt som fettvävnaden bryts ner för att ge energi. Samma sak händer vid insulinbrist på grund av typ 1-diabetes som inte fått behandling eller där insulinbehandlingen är otillräcklig.

Då orsaken till högt blodsocker vid typ 1-diabetes är brist på insulin, är behandlingen alltid insulininjektioner. Det går inte att ge insulin i tablettform eftersom hormonet förstörs när det kommer i kontakt med mag-tarmkanalen. Insulinet injiceras i underhuden, antingen med en insulinpenna eller med hjälp av en s.k. insulinpump. Målsättningen är att hålla blodsockret så jämnt som möjligt utan alltför många toppar eller dalar. Idag finns flera olika sorters insulin för att uppnå detta och det utvecklas nya hjälpmedel för att underlätta behandlingen.

Man benämner insulinerna efter deras verkningsgrad och längd på effekten. Dagens insulinbehandling syftar till att så långt det är möjligt efterlikna den normala insulinutsöndringen under och mellan måltider.
Basinsulin har en lång verkningstid (cirka ett dygn eller mer) med en ganska flack insulinkurva. Syftet med basinsulin är att efterlikna kroppens egen insulinproduktion mellan måltiderna och under natten. Basinsulin injiceras oftast en gång om dagen.
Kortverkande insuliner, som ofta kallas för måltidsinsulin, tas i direkt anslutning till måltid, i möjligaste mån innan man börjar äta. De måltidsinsuliner som används idag har en snabbt insättande effekt (vanligen inom 15 minuter) och ganska kort verkan (2–4 timmar) för att försöka efterlikna kroppens egen insulinproduktion vid måltid. För personer som har insulinpump för tillförsel av insulin används enbart denna typ av insulin som då ges kontinuerligt som bas med extra doser i samband med måltid.